Vad är kryptering? Hur skiljer det sig från autentisering?
Ange aktiv WEP-nyckel för ditt trådlösa nätverk.
WEP-nyckelformatet avgörs och valideras programmatiskt genom att använda antingen alfanumeriska ASCII-tecken (8-bitars) eller hexadecimala (4-bitars) siffror.
Obs! Om du använder en alfanumerisk nyckel, och det uppstår kompatibilitetsproblem mellan trådlösa enheter, kan du försöka lösa problemet genom att använda en hexadecimal WEP-nyckel.
Om autentiseringsmetoden inte avgörs programmatiskt, välj ett av följande:
Klicka på Nästa för att fortsätta när du har fyllt i uppgifterna på den här skärmen.
Obs! Den trådlösa utskriftsservern HP Jetdirect stöder WEP-nycklar för 64-bitars (kallas ibland för "40-bitars") och 128-bitars kryptering. Ange en eller flera WEP-nycklar så här:
Vad är kryptering? Hur skiljer det sig från autentisering?
Autentisering och kryptering är två olika tillvägagångssätt för nätverkssäkerhet. Autentisering verifierar identiteten för en användare eller enhet innan det ger åtkomst till nätverket, vilket gör det svårare för obehöriga användare att få tillgång till nätverksresurser. Kryptering kodar data som skickas i nätverket, vilket gör data obegripliga för tjuvlyssnare. Båda dessa säkerhetsmetoder är vanliga i trådlösa nätverk, eftersom det är relativt enkelt för tjuvlyssnare att övervaka överföringarna i ett trådlöst nätverk.
Vad är WEP? WEP (Wired Equivalent Privacy) är ett IEEE 802.11-krypteringsschema som tillhandahåller grundläggande åtkomstkontroll och datasekretess i det trådlösa nätverket. En WEP-nyckel påminner om ett delat lösenord som används för att både kryptera och dekryptera trådlösa datakommunikationer. När ett trådlöst nätverk använder en WEP-nyckel måste varje trådlös enhet konfigureras med samma nyckel för att kommunicera i det nätverket. Nätverksadministratören ska hantera nätverkets WEP-nycklar.
Hur anger jag en WEP-nyckel? Du anger en WEP-nyckel som en sekvens med alfanumeriska tecken eller hexadecimala siffror i det utrymme som finns på den här skärmen. Varje WEP-nyckel är antingen 64 eller 128 bitar lång och 24 bitar av nyckeln tillhandahålls automatiskt som en "initialiseringsvektor". Det innebär att du behöver ange de resterande bitarna -- 40 bitar om det gäller en 64-bitarsnyckel eller 104 bitar om det gäller en 128-bitarsnyckel. Du gör det genom att skriva in rätt antal alfanumeriska tecken eller hexadecimala siffror.
Om det gäller en alfanumerisk nyckel kan du ange valfritt tecken på tangentbordet. (Observera att bokstäverna är skiftlägeskänsliga -- "A" är ett annat tecken än "a".) Tecknen representeras internt med koder som tar 8 bitar per tecken. Du skriver alltså fem (5) alfanumeriska tecken för att generera de 40 bitar som du behöver ange för en 64-bitarsnyckel eller 13 tecken för att generera de 104 bitar som du behöver ange för en 128-bitarsnyckel. Initialiseringsvektorn tar hand om de resterande 24 bitarna.
När det gäller en hexadecimal nyckel kan de tecken som du skriver vara en begränsad uppsättning med versaler (A-F) eller gemener (a-f), eller så kan de vara siffror (0-9). Varje tecken representerar en hexadecimal siffra. (Observera att bokstäverna inte är skiftlägeskänsliga -- "A" är samma som "a".) Tecknen representeras internt med koder som tar fyra (4) bitar per tecken. Du skriver alltså 10 alfanumeriska tecken för att generera de 40 bitar som du behöver ange för en 64-bitarsnyckel eller 26 tecken för att generera de 104 bitar som du behöver ange för en 128-bitarsnyckel. Initialiseringsvektorn tar hand om de resterande 24 bitarna.